Nu har vi det vill säga jag, Linda och Sofia bott ihop i snart sex månader. Vi har delat säng, kläder, ja till och med tandborste vid enstaka tillfällen. Vi har bott trångt, luftigt, på golvet, i en källare, i underbara Bondi Beach, mitt bland alla skyskrapor i norra Sydney och nu i kulturstaden Melbourne.
När man bor ihop så lär man sig så oerhört mycket om varandra och det märks att vi nu känner varandra väldigt bra. Vi vet hur vi ska peppa varandra och kanske framförallt vad vi INTE ska säga till varandra.
Om LB frågar mig om hennes outfit funkar, så ska jag till exempel INTE säga:
-Jaa den är väldigt synth (man ska helst överhuvudtaget inte nämna ordet synth i samma mening som man nämner hennes namn, kläder eller hår).
Om man lagar mat till Sofia och den innehåller persilja så ska man INTE säga det (men om maten gör det och man inte säger något, eller kallar kryddan basilika till exempel går det bra, Sofia "gillar" inte persilja).
Och som i morse när Sofia skulle berätta lite nya förhållningsregler hemma för mig, det handlade om disk och nej det var inte för att jag hade slarvat (tror jag). Jag vet inte för så fort jag hörde ordet REGEL så stängde jag av öronen, Linda var dock snabb med att inflika:
- Detta är absolut ingen regel vi ska inte kalla det för det, utan mer ett sätt man kan göra det på liksom. Att man kan alltid diska direkt efter man har ätit, men det är absolut ingen regel.
Sedan har jag utvecklat ett alldeles speciellt tics sedan vi kom till Australien eller nja jag har nog haft det hela livet om jag ska vara ärlig och det är att jag använder ord på lite fel sätt eller att de kommer ut fel. För någon dag sedan pratade vi i familjen om när jag och LB var i sthlm samtidigt med på olika tillställningar ( det var vad jag skulle säga), men det jag i själva verket sa var:
- Jamen LB jag tror vi var på olika tillfredställningar.
Haha jag tror det är bra att skratta åt sig själv ibland :)
